Det finns en lust i den egna bilden,
vid den punkt där det egna varat
förnimmer utanförskapet
som något att röra vid,
något som plötsligt byter färg,
byter form,
utan att förlora sitt innehåll,
utan att inte vara.

Där fyller jag mina stunder
med all min längtans sårbarhet,
med en styrka som flodens,
som dit vi blickar,
en härvaro utan eftergifter.
Jag stärker jag mina ögon.