Du fångade mig
med dina gnistrande nätter,
med ditt varma midvinterhjärta.
Du lockade mig
långt efter att tiden hade gått
och månkurvorna var på väg hem.

Jag glömmer dig aldrig,
nätterna då vi komponerade
alla våra sena ansatser,
när det ofödda barnet
förblev ofött.

Jag ser dig framför mig,
klädd i vinterns rekvisita,
utan andra begär
än stundens egen rörelse
på din väg.