Och barken krökte sig från rötternas
fästen upp genom kronor, ut längs
varje späd liten kvist

mossan kroknade, tuvorna av gulnat
gräs föll isär som tvingad i mittbena tu


Ingen märkte något, men det hände
just lika fullt
det var Hon som vände sig i sin
bortglömda grav, ännu bitter över
sitt ödes orättvisa slut