Tävling

Det var dags

Allt jag ägde och hade var staplat längs med yttre valvets pelargång
Det skulle förbli där
Och det mesta för alltid
Något skulle jag dock återvända för att hämta upp
Men just nu behövde jag vara fri från allt
När jag skulle möta
Henne
Vapnen var för säkerhets skull ordentligare undanstuvade
De fick inte hamna i fel händer
Denna gång

Ute i dalen ner mot skogen var kasarna redan upptända
Men det spelade egentligen ingen roll
Hade tidigt lärt mig att se och ana i mörker
Eldar verkade också lysa upp världen långt bortom ängarna, ända ut till havet och öarna

En silkeslen aura av lugn, tillförsikt och förväntan tycktes omfamna världen denna afton

Freden hade tagit tid att förhandla fram
Kontroverserna satt djupt nedfästa i jorden, bokstavligen
Och misstroende förhärskade
Men med envishet lyckades en kompromiss förhandlas fram med en gynsam lösning för alla inblandade
Kanske för att alla var trötta på det som skedde eller att likstanken blev för stark från den alltmer växande gravplatsen
Eller kanske något annat, men det spelade just ingen roll

Nu frodades freden

Min abdiktion från tronen mötte inga större reaktioner
Några undrade varför men förstod egentligen
Planen var att det inte skulle vara någon plan
Men först skulle jag rensa och få ordning inne i fästningen
Få bort allt skräp och strunt som samlats bakom pelarna
Skaffa undan det eländiga och onödiga
Sedan samla ihop det jag trodde mig behöva och ställa det längs med yttre valvets pelargång

Jag stod då där
Väl beredd
Tog ändå en fackla, som för att visa att jag var redo
Slängde upp den lättpackade ränseln över vänster axel
Fattade min vandringsstav och tog ett steg ut genom porten
Jag stod där en stund och lät mig översköljas och överrumplas
Av alla ansikten som log åt mig
Av värmen och längtan som porlande steg upp inom mig
Jag grät och skrattade på en gång
-Äntligen, tänkte jag

Nu är jag på väg