jag vandrar den slutna vägen
hem till min förlorade värld

det är misstag
att resa alla slott på drömmar,
då kvarstår bara luft
när vindarna inte länge behagar
att blåsa

dit hjärtat ber

-

du upptäckte mig mellan rader av ord
förra året någon gång
och det tändes något slags ljus
när vi insåg varandra, och med tiden
började jag att tänka, kärlek

vi jagade lyckan på olika vis
men i varandras armar stämde allt
så säg mig, hur glömmer man, hur
sluter man fingrarna mot den
man vill smeka varm?

-

gråvädersfåglarna följer mig längs vägen, de
balanserar så galant på alla tunna trådar
när jag vrider mig in och ut -
utan att ta mig någonstans,
utan att falla

av alla öppna vägar