Det var en gång en kvinna som stod vid ett vägskäl. Detta var på den gamla goda tiden då inte alla vägar var asfalterade. Det var väl efter tolv på dagen någon gång som en man kom fram till henne. Innan han hann yttra sig sade hon till honom, med armarna på ryggen.
-Ni ser ut som en klok och belevad karl. Jag tror jag skall ta er på orden vad ni än svara på en fråga jag har. Säg till mig hur långt det är till Härnösand.
Mannen såg fundersam ut ett tag och på blicken såg det ut som om han verkligen plötsligt befann sig i ett fjärran Härnösand. Någon tid förgick varpå han tittade på sin vänstra arm och dröjande svarade.
-En kvart över två, skulle jag tro.
Kvinnan som inte verkade riktigt nöjd med svaret trots sitt tidigare löfte tog fram en yxa och högg honom i axeln med den så att han skrikande sprang därifrån in i skogen med ett stort blödande sår i ena axeln.
Nästa dag stod kvinnan åter där vid vägarnas möte och väntade.
Åter igen dök det upp en man och hon pratade också till honom och ställde samma fråga som dagen innan. Varpå mannen först inte svarade utan bara stod tyst och tittade rakt ut i luften. Det gick kanske en timme eller så och sedan såg mannen på sin vänstra arm och yttrade orden.
-En tjugo i tre, i det närmaste.
Det var väl då också märkvärdigt tänkte kvinnan, tog fram en yxa bakifrån ryggen och högg honom i axeln så att han sprang tjutande därifrån och in i skogen. En månad senare kunde man åter se kvinnan stå där vid vägskälet och vänta. Om man befann sig i närheten av platsen vill säga och inte långt bort i trakten av Härnosand. När hon stått där och väntat en stund fick hon syn på en man som var på väg fram emot henne. Kanske för att få en smula sällskap när han väntade, eller så var han på väg till mjölkpallen bakom henne. Han kom fram till henne och hon gjorde en med en gest klart för honom att hon ville säga något. Hon ställde honom precis samma fråga som till de andra männen före honom och han såg forskande på honom innan han svarade.
-Jag är doktor Hans Hansson och arbetar på en klinik för svagsinta människor här i närheten. Nu är det så att en del av mina patienter har avvikit från anstalten och jag undrar över om ni kan säga mig vart de har tagit vägen. Men för att göra er mera samarbetsvillig skall jag först besvara er fråga. Här ifrån till Härnösand är det lika lång väg som från Härnösand och hit. Nå, min fru, har ni sett de här männen jag talade om?
Kvinnan såg fundersam ut en stund och svarade sedan.
-En tio i ett, skulle jag tro