ett tryck vidgar sig utåt, växer
genom kroppen

nerför trappor som aldrig tycks ta slut
ut över gatorna, förbi
människorna, bilarna, minnena
där vi skrattade och var

jag måste bort
ifrån dig, er, världen
allt som pulserar
ofrånkomligt

-

trassla inte in mig
i dina ögon, i dina fingrar, i din hud
med dina bokstäver i vackra rader,
dina läppar, dina hjärtslag
mot mina

håll om mig

-

mörkret, den arga vinden
jag halkar fram över löv, sorgsen
och en stresskänsla som inte ger efter
sliter mig till de yttersta gränserna
svarta rännilar är vad din värme blev

-

res
med ryggen bortvänd
med mig bortgömd i ett av dina
igenlåsta svarta rum
bortglömd

jag ska återvända till de blånande bergen
sitta på min balkong och frysa till is
varje kväll i vinter, domna bort
för jag föll så jävla hårt
igenom dig