över mjuka berg av vällust

skönjer jag uppståndelsens

spröda sköna lag

i porlande bäckar där du viskar

mitt namn leker mina händer

under täcken av välbehag

i skog av mylla och dofter

blandas vår gemensamma

trånad i kommande vår

kom höj din skål med mig

där längtan bränner

gårdagens minnen på bål

och hoppet föds i evighets

perspektiv när sanningens

altare tänts av kärlek stor

våra blinda framtidsögon

öppnas för att aldrig stängas

och då vet vi att vi tror

vingslagen från änglars

glädje lyfter våra själar

mot himlaljusens boning

efterskalven av vår kättja

andas allt som ryms i

förlåtelse och försoning

skammen som sargat 

våra samveten till

rännstenars lägre sfär

byts mot oskuldens glädje

till höjder där våra egna vingar

varandra i nåden bär

över mjuka berg av vällust

skönjer jag uppståndelsens

spröda sköna lag

kb