...när det i ett teveprogram berättas
om hur svenskarna och den svenska folksjälen
är och framstår
grips jag av en sorts egendomlig skräck...*

...jag har ju i alla år gått omkring och haft känslan
av att det där var min personlighet
samt att jag inte delade den
med någon annan och så får jag plötsligt
'reda på' att det där bara är att vara 'svensk'...

...plötsligt faller identiteten till marken
som en tillplattad köttbulle
som tappat farten av
att ha fått ett helt lass kokböcker i huvudet
när jag öppnat köksskåpet
för att ta ned mjölet till såsredningen...






*Jag är förstås barnsligt förtjust i att använda de här punkterna och om jag inte skulle kunna använda dem längre skulle jag gå ut i skogen av ren grämelse och försöka mig på att hitta några stackars blåbär och rötter att leva på och sova i ihåliga träd av den typ som annars väl bara kan hittas i 'viskande skogen' i Fantomens land...