Jag skriver desperat
Mina sista rader
Jag må vara ung
men min själ är rynkig och gammal
jag passar ej in i denna värld
länge har jag försökt
länge har jag sökt
länge har jag lidit
min smärta är fastklängd och suger min energi
som en fästing suger blodet
jag kan ej stanna kvar
jag måste säga adjö
men jag är rädd att det är försent
min själ är redan en öken
mitt hjärta är en evig kyla
jag kan ej några känslor känna
jag inga önskemål har
kanske jag kan söka lycka någon annanstans
men icke på denna jord
jag står ej ut med hur vi utplånar varandra
hur vi ignorerar våra känslor
jag ligger på bädden och väntar på den lilla ängeln
som sträcker sin lilla mulliga hand
som ber mig att följa honom
jag följer honom
därför säger jag adjö
glöm bort mig
jag aldrig funnits här
jag aldrig har hört någon ropat mitt namn
jag har bara varit en i mängden
som icke har något värde
gråt ej över spilld mjölk
jag ej är värd dina dyrbara tårar
jag ej är värd att orsaka din smärta
Adjö…