Grånaden tar för sig därute och letar sig tillochmed in i vårt hus. Man kan nästan känna novemberilningar krypa utmed golven som kalldrag.

"Idag börjar skymningen innan morgonen ens blivit dag", säger min hustru och betraktar något uppgivet vår utsikt.
Eftersom hon inte hör till de uppgivande människornas skara, studerar jag hennes hållning smått bekymrad.

"Men" fortsätter hon något senare, som om hon hållit en extralång konstpaus - och nu känner jag igen henne, "men", säger hon, "vi börjar med kurning redan nu! Den kan inte vänta tills ikväll".

"Vi kurar med stearinljus, fotogenlampa, brasa, glögg, te och vin. Vi bonar om oss. Och så läser vi. - Naturgrånaden struntar vi i".