Jag ber om ursäkt för att jag varit dum mot en vän. Vännen förstod sig inte på varför jag betedde mig som jag gjorde. Frågan är väl om jag gjorde det själv helt och hållet. Förstod mig på beteendet alltså. Det är ju lättare att se på en sak före något händer och en helt annan sak ofta nog, efteråt. Man skall väl kanske inte dra så många växlar på att tungan kan slinta. Det är ju ändå många nog som drabbas av det. Men i alla fall känns det litet smått kymigt så här i efterhand och att be om ursäkt kan kännas skönt. Åtminstone för den som drabbats av samvetskval och i det här fallet är det förstås jag. Ibland beter man sig som en sådan där respektlös typ som man själv aldrig skulle kunna tänka sig att vilja umgås med själv om man stötte på ute i markerna eller bara mitt bland gränderna i en till synes tom stad mitt i hundvakten. Ja, nu har jag alltså bett om ursäkt och då anser jag allt utagerat. Nej, nu skulle det sitta bra med en välstekt biff och ja visst ja, du är ju vegetarian. Nå och så en starköl till och efter det en rejäl portion banana split.
Till natten blir det förstås en sillsmörgås och en jamare, ja en färdknäpp alltså för vägen in i drömmarnas rike.

Jaa, godnatt då gosse lille

(oläslig namnteckning)