Likt en enskild regndroppes färd ner till marken,
faller glädjen när man ensamheten känner.

En dag med sol och vänner bringar glädje,
en kväll med nära och kära så som familj och barn bringar långvarig lycka.

En natt ensam med en 40 watts glödlampa som enda sällskap bringar likgilltighet till det värdsliga runt omkring.

Att ensam sitta med det dunkla ljuset från hörnet på andra sidan rummet och höra regnet slå mot fönsterbläcket ger själen ett tufft jobb att hålla modet uppe.

Det är nu, precis nu man egentligen ska känna glädje för det man har,
att man vet att familjen snart är hemma igen,
att man ska skatta sig lycklig att tillfället bara är nu och inte för evigt.

Det finns så många som känner så här varje dag, tänk på dom nästa gång den tillfälliga ensamheten tränger på som en skugga från rummets mörkaste vrår.