Det är kvävande och det
känns som en tratt förs ner genom mig
och tränger ut mina blodkärl mina organ mitt blod
syret jag behöver försvinner

hjärnan tappar fokus

Jag kan inte styra över mig själv, jag försöker tänka ljust men kroppen är bestämd

och det bultar i fingrarna jag är p a r a l y s e r a d


Det gör ont att svälja, ögonen svider, synen förvirrar mig för saker kommer nära som är långt bort och det känns som jag ser genom en tunnel
genom ett kaleidoskop

och jag kan fortfarande inte röra mig snabbt ingen kontroll alls

nu sprack något i magen

mitt huvud faller och faller

faller





Om det fanns något jag skulle vilja ändra på hos mig själv

så skulle det vara att
ta bort
min oändliga svartsjuka