Dom skriker åt henne att komma ut, låsa upp dörren och slåss. Hon är en feg jävel det är allt. Det säger dom åt henne.
I hennes ögon är genomskinliga tårar påväg att flöda över. Hon borde vänja sig vid orden, slagen, allt vad dom kan hitta på. Men hon är lika känslig för deras attacker som alla andra dagar.
- Varför? Varför jag?
Hon viskar det in i den gula toalettens väggar. Dom har inget svar att ge henne, kanske ingen vet.
- Läraren kommer! Skynda er in till klassrummet!
Av lättnad fäller hon tårarna som letat sig upp till sprickan, till ljuset.
Förskräckt reser hon sig upp när läraren Marie knackar på dörren.
- Nu igen Mimmi? Varför är du inlåst på skol toaletten nu igen?
Mimmi öppnar dörren och bara går förbi hennes mattelärare in i klassrummet med alla elever som nyss hotat henne. Nu ser dom ut som små änglar.
Bubblande ilska inom Mimmi blommar ut, hon sätter sig vid ett bord för två där inga sitter.
- Ni kan på direkten slå upp era matteböcker och börja jobba jag kommer snart. Sa Marie
Mimmi hatar den här delen, när lärarna försvinner. Hon är ensam då.
- Mimmi grisen, nu fan ska du få.
Hennes blick stirrar ner i boken rädslan finns alltid där, hon försöker stänga ute dom. Men Erik han som nyss hade tilltalat henne slog henne hårt i ryggen. Luften försvann kvickt.
- Gör 50 armhävningar på en gång!
Hon ignorerar honom igen, vill inte bli slagen igen. Men hon lever inte under order. Hon tänker inte vika sig, eller?