jo tack, det knallar...
tack för eminent läsning såväl som komment, vännen
jo visst är godis en del av naturen
choklad är ju kons mjölk och gelegodis är ju kons klövar
har jag hört någonstans

det är ju bra med återvinning också
så där kommer skinnet in att göra skor av
och minnet av kon på ängen är visst även det poängen...
vad man kan undra över är förstås
vad de gör av skelettet
kanske afrodisiakum att sälja på 'naturapoteket'?

Ibland önskar jag mig vara kär i en till
icke blott min egna själ...
(fan vad det gungar fram och åter som i en eka
på havet, lider av balansrubbningar...)
emedan just kramar o kyssar är något så
närmast otroligt underbart att sysselsätta sig med
från och till (ja, även på lördagar, när det är v75 och 'allting')

jag tycker att just kyssar...
(Jag har två som 'röster' inom mig, den ena är förnuftig, om
man nu kan tala om förnuft i samma mening
som om just mig, och den andra, ja den är retsam
kan jag väl säga för att vara snäll.
Den retsamma avbryter hela tiden den förment förnuftiga
och det blir som att ha två stökiga syskon i baksätet
samtidigt som jag framför ett fordon sittande i framsätet.)

...är något som det finns för litet av i samhället av idag
(här undantar jag det av mer elektrisk natur
som man får av att komma i kontakt med ledstänger och
andra laddade element)
för jag har upptäckt hur svårt det är att begå mer väl
närmast kriminella handlingar just när man kysser någon.
Nästa gång du ser en man som ser åtminstone ytligt ut
som en ficktjuv, kyss honom och du gör samhället
en god gärning, åtminstone för stunden, sedan kan du
alltid skylla på att han var så lik någon som du kände
på dagis, eller nåt.

När jag kysser någon och redan innan läpparna möter
varandra så uppstår det någon sorts förvarning om
kortslutning i hjärnan varpå själva mötet kan äga rum och
läpparna möts som två bilar i en krock i slow motion
där effekten inte är direkt dödande men ändå känns
lätt omtumlande och kontrahenterna grips av
outsäglig njutning och nog efter bara en enda kyss
vill ha mer av just denna som underbara sorts möte
i tillvaron.

Läpparna möts och kortslutningen i huvudet följs av
litet utbyte av vätskor samt att tungan möter
en annan tunga, varpå bilden av oxtunga i kyldisken
på konsum inte alls dyker upp i samma huvud som
kysser just då, vilket är förenat med lycka skulle man
kunna kalla det.

För ibland när vissa händelser inte alls associerar med
just ett besök i en livsmedelsbutik... känns dessa
händelser som att ett visst mått av tacksamhet mot
hjärnans sätt att hantera minnen vore en sak att tänka på
fast bara inte just under det att själva kyssandet pågår.

Varma, för att inte säga heta, känslor omfamnar den
(de) vilka kysser och det är inte heller helt fel.
Jag kan precis känna hur detta mmmm känns
(provade litet mot min vänstra underarm, som för
att försöka att mer exakt ihågkomma hur läpparna formas)
ja också det där hjärnsläppet...

...det är inte bra att kyssas för länge, ety hjärnan
kan ha svårt att hämta sig efter ett par minuter
av syrebrist, tänk på det nästa gång du kysser någon...

nej, nu är det visst dags för en smörgås och en kopp hett
vännen, men vi hörs en annan gång
för mer intressanta samtal...

med vänlig hälsning
(oläslig namnteckning)