Över dimhöljda
berg svävar ett ångestfyllt
andetag från förr
otydbara tecken från
djupet av den dal som var

tystnadens hemvist
bodde människor utan
hopp berövade
hörsel och tal inget
finns skrivet om deras liv

osedda röster
som viskas i vinden får
inget gehör de
lever utan att synas
faller sen som regn och dör