en större hög av sten
täcker ett öde landskap
varur tre vingbeklädda varelser
stiger mot horisonten
målad i röd pastell
droppande av marmor
varje fall är en oändlig explosion
där tiden på ett urglas avstannat
två brutna visare
pekar mot morgondagen
någonstans där solen försvann
eller var det på andra sidan?
riktningar urskiljs ej med lätthet
i det jämnt utspridda ljuset
utan utmärkta visare
pekandes i riktning mot livets slutskede
eller en gryning
där solen är en inversion
ett negativ utspänt över skyarna
där vingar sveper över
likt stjärnor som förlorat fotfästet
och tappat tron på vidare händelser
som ändå ej kan rubba högen
av mald och klumplik sten
grå och tung som en febrig natt
oformlig som marken den smälter ihop med
en enorm hetta har en gång lyft
detta berg
och lagt det här tvärs över en väg
någonstans där inget finns att se
och ingen dag möts av nya ljud
och ingen natt någonsin tar slut