5 månader innan;

Alla deras ord blev till väggarna som höll alla andra ute ifrån hans inre. Deras slag tog sig aldrig in under hans skin, han var oskadd där inne. Men kanske han inte var lika stark som han trodde, för han lovade att aldrig lyssna på vad dom sa. Men när dom fortsatte att slå, skrika proppa in alla ord så blev det för mycket. Han lät orden sjunka in i hjärtat samma natt som hans panik för skoldagen nästa dag blev för stor för att hantera alldeles själv. Klockan var halv tre på morgonen hans mamma låg och sov, i väggarna vilade fortfarande inte rösterna. Alla i skolan som skrek och slog han följde med honom vart han än gick.
''Fetto, ditt äckliga fetto. Varför lever du ens? Du förtjänar inte livet. Fetto.'' Första gången någonsin så lutade han sig över toalett kanten och tryckte ner fingrarna i halsen. Det var någonting under hans hud som slingrade sig i hans blod. Det var någonting som åt upp han inifrån där inne, han kräktes upp middagen och frukosten. Men där inne åt någonting fortfarande upp honom, ropade hans namn lite tyst.
''Rufus..''
''Håll käften håll käften lämna mig ifred.''
Han reste sig upp och spolade bort sin spya borstade tänderna och log för sig själv. Vad som än höll på att äta upp honom hade lugnat sig. Men när han såg ner på sina tjocka armar så slingrade sig fortfarande någonting där under hans hud.
''Ingen kan få reda på det här, du måste hålla det hemligt.'' Sade han till sig själv, hans bruna hår var ruffsigt när han såg i spegeln. Han visste inte längre om han pratade om alla eleverna i skolan, eller att han har någonting där inne som är dödligt. Och någonting i hans blod. Utmattad sjönk han ner på badrums golvet. Trött på att bara finnas, och vara han.