Tio missade samtal från kvinnan jag en gång höll så kär.
Då jag var en annan man.
Lika vilsen som nu, men då i en helt annan värld.

Nu lever jag en mil utanför Stockholm,
I en låda byggd av grå 50-tals betong.
Mina förbannade jävla grannar,
Dom är fan ingenting att ha.

Så jag önskar att jag kunde planka på en tunnelbana,
med gamla vykortsmotiv som ändstation.

För Träsmaken i själen den går inte att medicinera bort.