Nu kan jag pusta ut äntligen.
Och min lyra
den stämmer in igen.
Och stämningen känns rätt
i min vrå igen.

Min själ har fäste i jorden.
Och letar ej längre efter mull
ej längre efter någon att älska.
Så finner jag friden i mörkret
Låt furstarna le –
Ty de finna mig aldrig åter!