Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När läkaren nämnde ordet 'banta' 2/?

Om jag var smal skulle jag klä mig i korta klänningar och kjolar, jag skulle gå ut med linnen på varma vårdagar och känna solens hetta mot min bleka hud. Om jag hade len hud skulle jag tillåta någon smeka min kind, om denna person ville smeka den. Och vore jag vacker, skulle jag inte skära sönder mina lår. Jag är trött på önskningar om att bli fin och bli älskad. Jag lämnar drömmarna på hyllan. Om jag var lycklig skulle jag inte skriva det här nu, och verkligen inte med uppskurna handleder som ett litet farväl. Hälsningar Lina.

Ditt brev var vitt med röda prickar av blod på, ditt blod. Du var den som kunde förstå min hungersvält varför jag gör som jag gör och vill bli den jag vill bli. Men du hade för stor sorg inombords jag kan förstå det, jag klandrar inte dig för att valt den sorgligaste vägen ut. Jag klandrar inte dig för att trots att du var den vackraste, så såg du inte det. Jag sitter i mitt lilla kalla hörn med min dator. Jag kollar på gammla kort på oss, dig och mig. Då du hade blont och långt hår, när du hade brunt och kort. När du hade svart och ännu kortare. På varje kort är du magrare än på det korten innan. Jag ville inte att du skulle göra som jag, du ville inte att jag skulle göra som dig. Men vi båda visste att ingen av oss kommer sluta för att vi säger åt varandra att sluta. Vi var redan slukade av det skrämmande mörker inom oss. Jag drar in magen och känner på mina revben, vi skulle ha delat det vackra tillslut. På stranden när solen gick ned en varm sommarkväll skulle vi enbart med bikini gå hand i hand, som bästa vänner. Vi skulle ha blivit fina till sommaren, men nu blir du aldrig finare än vad du var när du dog. Och det sista världen såg av dig var en trasig flicka med inte en droppe blod kvar. Jag saknar dig. Men jag måste sova nu, Lina, nästan så att jag önskar att jag inte vaknade imorgon. Men jag ska gå på stranden en varm sommarkväll, med bara bikini. Och jag ska vara fin.
Jag kröp ned under det lila täcket efter att ha stängt av datan, lät mig slukas av drömmarna.

''Du borde nog tänka på vad du äter, barn borde inte banta. Men du borde tänka på vad du äter.'' Den mannliga läkarens ord väckte mig, alltid samma dröm. Lika förfärliga, jag måste tänka på vad jag äter. Jag får inte äta någonting alls, jag är fortfarande överviktigt. Imorgon får jag springa tre rundor. Jag torkade bort svetten och vred mig i sängen, ville inte drömma det igen. Jag hatar sanningen, att jag måste tänka på vad jag äter.




Fri vers av Regnmolns tårar
Läst 204 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-12-26 16:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Regnmolns tårar