fuktad rik på näring
närande jord törstande
låt det vatten ur jord som stärker rötter

svälla gom, flyta hals, skvalpa säckväv
härdad, urtorkad
lät det nödens vatten utgjutas

sparas i gömda hålor
till tids ände, lät mig drickas
låt vågorna slå höga skummande

rev i grund
möt droppande vågvägg


bistra frön i snödriva
väx lagom intill vårkant
tina sakta jord

vila vänta ej


lade dig invid vägens kant
lade dig bakom sländans hjul
lade dig bubblande ragglande liv
intill brynjeringars rostiga taggars brutna cirklar

lade dig vid liv och lem

till gjuten vila


så kallar du liv
så kallar du högt din trogna tjänare
så kallar du mig vid namn

talar om
vad dagen är

given form

upptäckas

där i tystnaden
innan rörelsen töjer rummets omfångsriktade snöpta frihet

därvidlag kontrastskikten vrids
bor tillstymmelse

gömda blanka skalor


bladlössidisslare bidar
regntungsamhetssammet
gnider in i taktlöshetens fornhinnor


blotta könets tunga
blodåderrika
strävan ger livets längtan rättvisa

glansäpple i vitruviusjord
safta riklighetskväden
i alla samman

hök
vaka sök

löp
du flyktiga

stupa
färdiglagad

äts
glupande