du reser till universums slut
men kommer aldrig tillbaks
den världsliga längtan har inget hem

jag klättrade upp på väggen
och halkade, ner, ner, ner
i dina tomma armar

skavande knän
vattendroppar längs ryggraden
svidande bröstkorg


tidglaset vänder sig


resan var för dig
men du får aldrig veta
för i dina händer rinner allt ur
inget kan stanna


vågorna rör sig
och nu är mina fötter mina