förlåtelsens sång
fastnade
i djupet av min kropp

Liv
bortom himlavalvet
fyllde mig
meningen och fullkomligheten aldrig klarare
du gav mig det, du lilla

jag vill förklara
men orden fastnar i min strupe
och svidande bröstkorg

jag vill skrika
det var vargens fel
hans pulserande, rivande
kärlek och förnekande

jag vill säga
det var mitt fel
mitt lekande, dansande, svaghet
egoism

men
du är värd mer än alla ord,
du lilla varga Liv


för jag svalde lydigt
mot ångesten, tvivlet
suddade ut möjligheten att känna vad jag ville


du lilla
jag ville springa
bort från inhägnande
springa dit ingen kunde hitta oss


du lilla
förlåt mig


idag hade mina ben burit
och spåren i snön lett vägen
du lilla, jag tror du förlåter mig


jag bär ditt minne i min kropp
och du vilar i mina tomma händer
om natten när jag
vaggar dig kärleksfullt
sjunger din visa


du allra vackraste
du lilla Liv