skymningen hade kommit till oss
smygande från nordost
sedan solen sakta sjunkit ner bakom öarna

men innan den hunnit förvandla sig till natt för gott
över de snötäckta ängarna
och sedan Jupiter hunnit stå glim en stund

fick den skugglikt besök
vår skymning

jag såg det när jag stilla skinnsatt ute

en ljudlös rörelse
som ett grått flimmer mot snön
förvandlades till uggla inför mina ögon

bara satt på en stolpe vid huset tre meter bort
jag andades
och det rök av dräkten
härmade ugglan som smalnade och genast reste tofs
och omedelbart fick skuggsällskap

under en andlös minut rörde sig dessa båda
skymningspöken
framför mig i en fullständigt fulländad och betrollad
sanslös befjädrad ljudlöshet