Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
01.02.27
00.01



när du andas

Min väg är frusen mark
beströdd med törnen
och rosa blad utan stjälkar
som vittrar sönder till askflagor    när du andas

faller regn som göder
och sol som värmer, stiger
intill natten, då dagen skymmer   när du andas


Fri vers av Nightngale
Läst 342 gånger
Publicerad 2005-10-26 11:27



Bookmark and Share

  Propella
Du vet hur man älskar.

*tagen av dina ord*
2005-10-28

    Nils_
Att älska så det gör ont, men det är härligt. Utelämnande.

och sol som värmer, stiger (Är den ända raden jag stör mig på)
stiger sol som värmer (hade jag nog skrivit)

grym dikt, känsloladdad!
2005-10-26

  Sanningsägaren VIP
Så sprött, så vackert.. Livet!
2005-10-26

  Ensamma mamman
Så bra skrivet, effektfullt. Jag kan höra andetagen när jag läser...
2005-10-26

  Jessica Ebbesson
Vad vackert skrivet.
Bra!
2005-10-26
  > Nästa text
< Föregående

Nightngale
Nightngale