Siluett av en söndertvättad själ
för tankarna framåt mot ett tvekande äventyr.
Livets kalla dagar, immar mot fönstret av evighet.

Uti en vildvuxen trädgård
låter jag mina tankars blommor växa.
De vattnas av den sorg vilket mina läppar inte kan uttrycka.
De näras av den sol som förut brann mot min framtid.

Jag betar på min lyckas åker,
jag betvivlar att detta är verklighet
jag försvinner med åren


Fåglarna kvittrar
kölden biter.
Solen har bleknat
snön lyser upp min väg.
När den smälts


..är jag försvunnen igen.