I.

Vintersolig dag i tidens början
Doft av ljus av modershud
Heltäckande matta solrektanglar
varm och mjuk och vit som snö
mamma du får aldrig dö

Snövitslockar på pianopallen

Sjung min unge
sjung som mor och mormor
sjung min unge
sjung så spelar jag

Glädje över blodsbandsdragen
Mörkret är vårt kännetecken vargabarn

II.

Skrin från vargaflocken lockar, söndrar
Mamma vart ska pappa gå?
Kryp till mig mina små ungar
ingenting får skada mina små

Inga solrektanglar
ingen doft av ljus
Ingenting kan stoppa kärnans slittring
Gråter mamma? Mörkröd natt
gråter när hon hackar löken
gråter utan lök i natt

Rastlöshet och rotlöshet, och sorgsenheten
ensamheten

III.

Mamma snälla se på mig
Du får inte leva lycklig mamma
Du ska älska bara mig
Offra allt min snövitsmamma

Ge tillbaka mina solrektanglar
\"håret svart som ebenholts\"
Ge tillbaka mina minnen
Byt dem mot mitt meorerande av postadresser

Jag är hård som marmor mamma
kall och vit men inte mjuk som snö

IV.

Så skymtar silhuetten av en snövitslock på psalmboksbladet
Mamma! Du står brud i solskensstrimman!

Marmorhuden krakelerar
töar tårar
töar tårar

Du kan visa hur man lever mamma
Gå din väg så följer jag
Iakttar på avstånd går försiktigt
kanske går jag själv en vacker dag