Vad kan man mer begära

än tystnad och kredit?

Min fru var en megära

men det hör inte hit.

Jag är en gammal knöl

som livet har förgätigt.

Se bara på det söl

som blir när jag har ätit.

Jag häller Kron i koppen

och fyller på med kaffe

och kliar mig på snoppen

och allt är kuckimaffe.

Sen faller jag till sömns

emellan svala lakan

och ledsamheter töms

i drömmens självransakan.

Att frugan gav sig av

är enkelt att förstå.

Jag vore inte kvar

om själv jag kunde gå!