En augusti pojke med ärr ifrån handlederna till axlarna. Fotlederna till lårens slut. En randing augusti pojke på 16 år. Hösten är tidig i år, löven singlar ned ifrån träden. Jag sitter under vårat äppel träd och låter tiden gå om den så gärna vill. Jag begraver mig i trädens fallna löv, soldaterna som stupade i kriget. Någonstans finns jag under allt det döda. Du kan gräva tills du hittar mig men du kan aldrig, aldrig rädda mig. Mamma min bleka mamma med rynkor och en cigarett i handen sitter på altan. I hemlighet kollar hon på mig, tror väl inte att jag vet, hennes ögon försöker se igenom mig. Men jag är inte genomskinlig jag finns här. Hon fimpar sin cigarett, och reser sig upp i sin röda klänning. Mamma är bara inte mamma längre. Jag är bara inte en liten pojke som kan springa till sin mamma längre.
''Mamma mamma jag har skrapat upp knät!''
Det finns inga plåster att plåstra om mig med. Jag är ingen liten pojke längre.

''Du pratar inte mycket, har du vänner och så?'' Den där nya unga läraren Johannes lägger sig alltid i. Han söker min blick när jag sätter mig på min stol längst fram i klassrummet.
''Ja jag har vänner.''
''Och du trivs väl i skolan, ingen är väl elak?'' Hans röst är len och bekymrad man kan nästan tro att han bryr sig. Som att han ville veta vad jag bär på för hemligheter.
''Ja och nej.''
Han är ganska fin han. Antagligen runt 25 års åldern, svart spretigt hår och bruna ögon. Ganska så muskulös, alla tjejer i klassen har redan fallit pladask för honom.
''Hur har du det där hemma, det är viktigt att du säger till om någonting är på tok.''
Jag ler.
''Allting är bra hemma och i skolan.''
Han ler.
Vi litar på vad jag säger.

*


Jordgubbs doften är för svag lukten av spya är kvar. Och torkat blod målar tapeterna mina armar har slutat blöda, men hungern efter blod är stark än. Jag vet inte vad jag gör under dom här nätterna vad som går så fel. Varför det gör så ont med örfilar av en 40 årig kvinnas händer. Varför minnen av en man brukade kalla för pappa då han slet av kläder på både mig och han, rörde mig överallt och skrek att jag skulle sluta gråta, bara kommer tillbaks helt sådär. Varför mamma inte är mamma varken på morgon eller natt.
''Såja, såja det kommer bli bra. Det ska bli bra igen min son.''
Natten du sprang in i mitt rum där pappa slitit av oss kläderna, rörde mig, spotta på mig, rev mig, skrek på mig, sprängde hjärtat på mig, kastade du ut honom och jag såg honom aldrig på riktigt igen. Du höll i mig, för jag grät och jag skakade. Jag var din son. Du var min mamma. Du var du och du var mamma som räddade mig ifrån min pappa. Pappa som brukade vara min pappa.
Pappa som var pappa blev pedofil.
Mamma som var mamma blev alkoholist.
Son som var liten blev tonåring och bög.
Vi blev inte oss själva igen.


*

''Du börjar magra.'' Rynkig 40 åring påpekar vad som inte borde märkas. Hon sitter bara på sin altan och röker, sitter där tills grannarna sett att hon kan möta solljuset. Tills hon tröttnar och letar fram spriten hon gömt där och här.
''Jag går till skolan nu.''
Hon har rätt att jag börjar magra, jag glömmer att göra middag. Hon lärde mig aldrig att laga mat. Ibland när jag lyckats få i mig någonting, vad som helst, kommer det även upp genom halsen igen. Det är något litet svart hål där inne i magen som trycker på, inte låter mig fyllas och bli hel igen. Någonting stannar mig ifrån att växa ifrån det där jag gärna springer ifrån.
Jag kommer in på skol gården alldeles öde, ganska tidig denna måndag morgon. Solen skiner. Och jag öppnar den röda skolans dörrar, går och sätter mig i matte salen. Där sitter Johannes vid sin bänk och dricker kaffe. Ler åt mig. Jag ler åt han. Han är riktigt fin faktiskt.
''Haft en bra helg?'' Hans röst är vänlig. Någonting där inne börjar ryta, det är inte det svarta hålet och det är inte hungern efter blod. En hunger efter hans kropp hans närhet, Johannes hjärta ryter i djupet av magen. Jag måste komma han nära.
''Ja.'' Det ryter högre inombords.
''Vad bra. Men jag har tänkt på en sak Emil, du ligger ganska så illa till i matten. Om du vill ha höga betyg borde du kanske få lite extra hjälp. Kan du inte prata med dina föräldrar om du kan börja ta privat lektioner med mig efter skolan? Om du vill?''
''Mamma föreslog någonting imorse liknande det här, det går.''
Det var en lögn men det lugnade odjuren där i som röt.
''Vad bra ska vi säga direkt efter skolan idag?''
''Ja.''
Han välkomnade Fia som kom in genom dörren och vi blev tysta.
Men vi delade åtminstone tystnaden.


*


Han kysste min hals. Vi hade bara inte kunnat hålla oss ifrån att göra det när vi åkt hem i hans blåa opel till hans lägenhet. Vi båda två kände lusten till att få vara dom homosexuella killarna vi var. Vi mättade våran ensamhet. Jag kysste hans panna, hans händer sökte under min tröja. Men hjärtat högg till, jag frös till is. Och där är jag sju årig igen och pappa pedofil sliter av mig mina kläder. Johannes händer var inte bekväma längre jag ville inte ha han inom mina kläder. Samtidigt som han drar ner mina byxors gyld skriker jag. Puttar bort Johannes och springer ut genom hans dörr. Det regnar utanför, första regnet i höst.
Måste bort ifrån pappa pedofil, måste bort ifrån Johannes-alltid-lägga-sig-i.
Mitt bruna hår blöttes ner av regnet och klistrade sig emot min hud, jag sprang tills hjärtat bultade våldsamt. Jag sprang in i någon.