Du fick mig i natten sitta böjd,

tungt lutad över den mörka tiden

Du syregav lågan så röd

där det vardagliga slumrar

Tack
för din gåva
så givmild så ren

Du får en lika fin gryning av mig

här, ta min hand

för upp den mot ditt bröst

Du denna hjältinna så fin

ta min enkla gryning som jag vet du vårdar

bevarar likt en bärnsten i vågornas brus

ditt leende, jag ser

vaknar till frihetens sång

så nu i natten så trygg du ska vara

så fyller jag, dig med mitt ljus!

Ut ifrån mig själv, ligger potentialen i att vara den "rot", min rygg, den stam som för vatten och näring till vissna grenar. Ooknoppade sticklingar och vissna lövverk. Vill se, höra och njuta av att livet åter får fart på denna vissenhet. Hur grenar blir levande. Hur knopparna blir till spröda blad, fyllda med kraft och klorofyll till bristningsgränsen.

Se hur grenarna, växer

sträcker på sig och går sina egna vägar

fullt fria att växa åt vilket håll som dem vill

så vackert

så bedårande

Ja, jag vill fylla ut ditt tomrum

vill göra mig hel för den sanna existensen

se under mina ord, lyft på dem

ja just så

viskar

kan du skönja mitt ansikte ?