försöker säga det så här

det hänger ett soldis i februariskyn - som viskar min väg,
en anteckning ligger vid telefonen
några hastiga blad på ett tennfat.
som om landsväg, obändigt sträcker sig - mellan oss två,
lär jag trä på mina luggslitna vingar igen,
är ett tumlande gäss - alldeles vitt mot din vägg.

- säg hur handskas man med sanningen

stjäl ett lyft från din enkla violin
tagelstråken måttar mitt vingspann.
seglar pennlätt längs din melodi,
dalar viktlös i tonen - och stiger igen.
det finns en hälsning med posten, som sagt att jag ringt.
från din plats framför spisen, kan du se visst, hur jag
är ett tumlande gäss - alldeles vitt mot din vägg.

- säg hur handskas man med sanningen