…att skriva strunt, smörja och sådant likvärdigt utan att för dens skull någonsin komma fram till någon egentlig pudelns kärna.

Den som inte kan vara en hjälte och rädda någon ur ’dödens käftar’ kan i alla fall försöka rädda sig själv. Aldrig hör man väl talas om en hjälte vilken räddat bara just sig själv?

Om man nu själv kan räknas till att vara en mänsklig faktor som kan göra fel. Då borde man väl också ibland kunna räknas för att ’göra det rätta’?

Att rädda sig själv från att gå under borde väl vara minst lika mycket värt som att rädda en syster, broder?

Man säger ju ofta nog att kan du rädda någon alls så är det dig själv. Det är när man skriver till synes ’strunt’ som man roar sig själv och därmed kanske även andra

Det är kanske litet av samma sak som att rädda just sig själv? Hellre än att tro sig själv om att vara värdelös bara för att man inte skriver ’stor litteratur’.