Hon hade ej guld, hon fick snatta sig fram.

Men så åkte hon fast och fick stå med sin skam

inför omvärldens dömande öga

vars förståelse var minst sagt föga.

För de rännstenens barn, utan mor eller far

vars skulor från andra var allt som fanns kvar

att ta med till den leriga, taklösa grop

där de hungrande somnade från alltihop. 

Det är enkelt att yvas för vacker moral

när man ej har en aning om alla de kval 

som följer med utanförskapet

och jämt stirrar döden i gapet.


I sådan miljö skapas de frustrationer

som leder till blodiga revolutioner.

Men fortsätt att gömma din välfyllda börs

så länge du önskar.  Så länge du törs.