Bortjagad från min sköna säng,

förvisad till en koja!

Du tror mig kanske inte,

men om sånt kan jag ej skoja.

 

Jag tyckte livet var perfekt,

min kärlek växte ständigt.

Min dröm om lyckan har hon spräckt

nu är mitt liv eländigt.

 

Jag kände den när hon kom hem,

den dyra herrparfymen 

som fastnat när hon tryckte sig

mot honom i kostymen.

 

Och det var inte långt ifrån

att jag tog mig för pannan

när det gick upp för mig att hon

nu tillhörde en annan!

 

Jag tiggde och jag bad på alla

sätt som jag förmådde.

För att hon skulle inse hur

min kärlek hon förrådde.

 

Hon strök mig över huvudet,

hon viskade mitt namn

men sa att hon nu, äntligen,

funnit sin trygga hamn.



Den mjuka bädd som förr var min

blev hastigt ockuperad

av en person som strax fick mig 

att känna mig duperad.

Han granskade mig med förakt

och strök sitt nakna skinn

mot lakanen i den divan

jag förut sett som min.

Men säg mig då, var finner man

de udda individer

som fegt och ynkligt finner sig

i dylikt utan strider? 

Jag tömde blåsan i hans sko

och tänkte nästa stund:

Så hårt kan livet te sig

när man bara är en hund!