Min doktor skräms av mina levervärden

som hotar påskynda den sista färden.

Men tankar kring vad det organet rymmer

har ständigt varit källa till bekymmer.

Ett faktum som erinrar mig om prästen

som kärleksfullt tog tag i sista gästen

när denne, saligt smilande mot solen

i krogen lyckats halka ner från stolen.

"Jag är ej den som uppskattar att huta,

men ärligt talat, det är dags att sluta"

sade prelaten varmt till fylleristen

som leende bemötte moralisten:

"Nej, goa pastorn" sa han vänt och lent.

"det rådet kommer alldeles för sent!"

Men prästen svar blev: "Lyssna nu på mej!

Aldrig är det för sent att bättra sig."

"Minsann!" sa då den druckne med ett grin

"det var för mig en lyckosam doktrin

som jag nu tolkar som jag kan och vill:

Då fortsätter jag festa ett tag till!"