En av dem som dog i en av de där olyckorna som hände i staden den dagen var kvinna. En kvinna vid namn Anneli. Efternamnet var ju ointressant (Anneli Paroxysmicov) och så hade hon något hon ville ha ur världen innan hon kilade vidare till paradiset och det var följande lilla parentes.

(Den omkomna medgav att det var hennes fel då hon redan som levande tagit för vana att bli påkörd då hon kom cyklande från vänster. En gång för inte så värst länge sedan, blev hon påkörd av en stillastående spårvagn som kom från andra hållet. Det var innan hon hann svänga vänster och bli påkörd av en bil. Vilket gjorde att hon bröt mot sin vana.)

Den unga kvinnan på mc’n körde inte sin mc just då utan befann sig faktiskt en bra bit från just den där susande motorn som råkar sitta på en sorts cykel. Hon gick till den där förbannade hamburgerian som hon aldrig kunde komma ihåg vad den hette. Så hon brukade försöka beställa en vanlig jäkla burgare.
Men då får man ingen burgare. Den måste heta nåt med det där fåniga namnet som ’restaurangen’ råkar heta.

Hon ville bara ha en vanlig burgare med någonting i som kanske ost och sallad och någon sur förbannad sås som kallas för dressing, som om burgaren blev påklädd då. Klä den i vad fan du vill, men utan dressing är den inte påklädd.

Ja, så stod hon där framme vid disken då och försökte komma på vad det hette. Att det fanns jättelika smalteveapparater som formligen skrek ut de där löjliga namnen brydde hon sig inte om. Hon ville komma ihåg själv. Att titta upp och läsa var ju självklart fusk.

Där stod hon först i kön med femtioelva stressade människor bakom sig och stammade fram någonting som kändes bekant. Det lät ungefär som ’En macturtle med allt på, en stor macturtle pommes frites, en stor macturtle apelsindrink.’ Vilket förstås inte var det rätta att säga vid den där beställningen.

Men eftersom det tagit henne tolv och en halv minut att komma fram till de där namnen och plusmeny, så gav kvinnan bakom disken upp och rabblade upp de rätta namnen i en liten microfon bredvid kassan. Och bad att få betalt. Här uppstod en stunds tystnad. Rikskuponger? Fanns de fortfarande? Hon visste att hon hade utgångna kuponger i sin lilla pluska. Det syns kanske inte. Säkert inte.

Det gick vägen, kvinnan bakom disken tog emot dem och drog sina streck med pennan över dem och lade dem i kassalådan. En stund senare satt den darrande unga kvinnan vid någonting som skulle föreställa ett bord, det var förstås fastmonterat i golvet, så hon inte av ren glömska skulle ta det under armen när hon gick. Även stolen satt fast i golvet.

Hon tyckte att hon var snäll när hon benämnde föremålet som ’en stol’. När hon väl satt sig i tortyrredskapet höll hon på att inte kunna röra sig alls i den. Hon såg sig om i lokalen. Den var nästan tom om man undantog en liten daghemsgrupp en bit bort. Tacka f… för att de inte får några stamgäster…

hit skulle hon aldrig komma igen. När hon ätit upp nästan hela burgaren och pommes friten, kom hon på en sak. Stället verkade avlägset bekant på något vis. Hon hade varit där förut. Men den gången hade hamburgerian haft ett annat fånigt namn.

Hon hade säkert tillbringat ännu längre tid framför kassan den gången. Kanske hade personen bakom disken förbarmat sig över henne den gången också. Som om hon skulle ha beställt ’En tillbaka-till-nutiden-burgare med ost, sallad och dressing. Fast utan ost, sallad och dressing’.

Den unga kvinnan hade ätit färdigt. Hon försökte ta sig upp ur tortyrinstrumentet till stol. Men nu när hon ätit den där maten med de märkliga namnen så satt hon obönhörligen fast. Som om hon tänkt sig att verkligen tillbringa dagen där fram till stängningsdags satt hon kvar tills den där kvinnan från bakom disken kommit fram till henne och sade att tyvärr kunde hon inte få tillbringa mer tid därinne som en sorts omvänd värmestuga,

hon var tvingad att lämna lokalen nu, omedelbart. Hon kom loss med viss hjälp från tre personer. Efter att hon tappat all besinning och skrikit rakt ut att det fanns för f… bättre saker att göra av sin tid än att tillbringa den i ett j…a tortyrinstrument som någon haft vettlösheten att vilja kalla för stol.

Sexig fortsättning endera dagen, eller natten.