.......

Det finns ord som stannat kvar här,
du lämnade dem i soffhörnet sist när du gick.
Nu sitter de där och ser på mig med en bister uppsyn,
nästan lite skamset om jag får säga det själv.

.......

När jag tog på mig skorna imorse som vanligt och var på väg ut
följde mig en sorgsen blick från det tomma hörnet.
Bredvid tyckte jag nästan skymta andetagen,
ja du vet, de där andetagen som egentligen skulle blivit ord.

De andetagen fattades mig när jag sedan kom hem,
men orden låg hopkurade som för att vila i väntan på mig.

Jag hann inte mer än ta av mig skorna innan jag kände blicken igen.



De får stanna här, och jag ska se dem i ögonen när du fattas mig...