Hallå! Hör hit!

Se hela världen dansar!

Vår tomt är mål för tusen sidensvansar

som tidigare mättat sig på rönn.

Nu har de funnit ut, att här vid sjön

finns riklig kost på våra nyponbuskar

och bären lossnar lydigt när de ruskar

så att det gungar mjukt i varje gren.

Vad gör det då att årstiden är sen?

Och att kung Bore nalkas snart, med väder

som ställer krav på extra varma kläder?

Hallå! Se hit!

Det immar när jag flåsar!

På taket sitter två förfrusna måsar

som hackat sönder Perssons avfallssäck.

Nu färgar de vårt tegeltak med träck

och lyfter sedan med ett skri mot skyn

med fjäderskrud som oblekt pergamyn.

De sätter ostlig kurs, mot vida havet

för dem, och oss, är detta själva navet,

den salta förutsättningen för våra liv

och för poeten suppskattat motiv.

Jag undrar då:

Var finns den skald som chansar

och börjar havsdikten med sidensvansar?

Jo,visst! Så är det! Äsch vad jag är dum!

Den skalden bor i Irmelines rum!

Kom Irmeline, jag har fyllda påsar!

Nu går vi ner till sjön och matar måsar!