Öppnar mina ögon, en ny dag ligger framför mig.
Det borde vara en ny dag med nya tankar
men det enda som maler är de redan kända tankarna.

Om och om igen.

Inget jobb, inga pengar med en massa saker som
förväntas bli gjorda.

Hur gör jag de enklaste vardagliga saker som
städa, tvätta och laga mat utan pengar till
städmedel, tvättmedel och mat?

Jag ber till Gud, alltets källa och väntar.
Väntar på förändringen, förändringen som innebär
att jag förstår varför jag igen befinner mig i denna sits.

Så läser jag Mr. Twymans rader;

Du kan inget ge utav det som du saknar.

Jag känner i hela mig att jag saknar ett jobb att gå till
att dela min vardag med andra människor och förgylla
deras dag.

Jag känner i hela mig att jag saknar pengar till att göra
allt det roliga som jag brukar kunna göra med mig själv
och andra.

Men mest känner jag i mitt innersta att just detta som
jag känner saknad av är mitt jag när jag är i kärlek.

Jag inser att det jag har är ett hjärta fullt av kärlek.

En rikedom som kan vara osynlig för jag döljer den
när jag saknar.

För sanningen är att kärlek har jag i överflöd att ge
till mig själv och andra.

Tänk att jag kunde vara så rik, när jag kände mig
så fattig. Så i flödet när jag kände mig så tom.