i eyvind johnsons norrland och jack kerouacs denver - när vintern släppte sitt grepp och snön blev varm och dog.. sjöng fåglarna lika vackert där och då som dom sjunger i malmö idag? en liten flicka på ett stockholmståg, från kupé till kupé, tredjeklassvagnarna till bistro, i de äldre herrarnas byxben och damernas mangelvikta kjoltyg, drog.. och upprört flämtande, bestört, uppgivet, som vickande på avgrunden till ett vulgärt sammanbrott, psykbryt och ambulanshelikopter, som balanserande på karmen till en napoliansk vulkan --- "kapousch, kapousch.. tanter och gubbjävlar, LEK MED MIG! här är jag! sitt inte bara där!". men när en jämnårig flicka (musse pigg-tofsar och prickig tröja med bamseplåster på) anslöt till det prepubertala upproret mot gyttjan och grådaskigheten och tafattheten och mattheten i det svenska samhället, då gormade hon och visade upp en uppseendeväckande bångstyrighet, "bort, bort, spring så fort du kan.. det är för farligt för dig här! för tanterna är förhistoriska fåglar med händer av rostfritt stål och klor som naglar och gubbjävlarna är köttätande växter med bladlöss på tungorna och frätande klorofyll som saliv.. och du är en lite ekorre som inget att sätt att självförsvara dig på har förutom din barmhärtighet och dina självömkande blickar, att spela halvdöd och försöka få fienderna att tycka synd om dig.. men det är ingen som tycker synd om dig i den här världen, så försvinn! spring! spring! spring så fort du kan!". och flickan sprang gråtande därifrån, skrikande på sin mor: "mamma, hjälp! rädda mig för jag är en liten ekorreflicka i en värld av köttätande gubbar och förhistoriska tantjävlar!". och gubbarna och tanterna tittade på flickan och flickans mamma undrade vad som stod på, försynt och med ansiktet gömt i sin mammas famn pekade flickan mot den andra flickan, viskande: "hon där". mamman stegade fram mot den andra flickan och undrade, mycket riktigt, vad som stod på.. "du kan väl leka lite lugnare så att du inte skrämmer vettet ur min dotter?". "det här är ingen lek, det är allvar.. mitt namn är johanna dräparen och om du inte är med mig så är du emot mig och då ska jag, då ska jag drä-rä-rä-rä-räpa dig!". "vet hut, bäbisblöja!". "horknullare!". och sen bröt helvetet ut. johanna dräparen kröp under närmsta sätet och kom ut på andra sidan med famnen full av en skräckinjagande arsenal: bloddränkta näsdukar, plastgafflar, begagnade tuggummin och använda tandpetare. "det här är andra världskriget, jag är josefina stalinista och du..", och så tittade hon på henne från topp till tå och sade med en ondskefullt stammande röst, "du, du, du är eva braun! tåget är din bunker!".

** vem var det F. syftade på när han sa att snällhet är en sjukdom som kan leda till självmordsdöden?

** bruten svanskota