Lever jag i utnyttjandets spiral?

Så säker på att aldrig återgälda det sätt som jag blev använd,
att aldrig använda en människa för personlig vinning, njutning.

Tillåtelsen att vara ren i detta livet trots allt,
att finna en annan väg att gå till mötes mina medmänniskor.

Vaknar upp någonstans mitt i livet och inser att ögonbindlarna
kom på för länge sedan.
De som döljer mitt beteende gentemot andra människor, de som
låter mig vara det jag aldrig skulle vilja vara.

En som utnyttjar andra medmänniskor för min vinning och
njutnings skull.

NEJ, ropar någon det menar hon väl ändå inte, att hon gjort en
annan människa så illa.

NEJ!! ropar det i mig,,inte som du kanske tror. Men vem bestämmer
vad som sårar, när en människa blir utnyttjad och kränkt.

Är det mina erfarenheter som bestämmer vad som är att utnyttja en
annan människa eller är det den personens erfarenheter som gör
känslan utav att bli kränkt, utnyttjad till en sanning?

Jag som aldrig skulle, jag som visste hur det kändes, jag som älskade
för kärleks skull. Utan krav - Jag såg ej mina vuxna handlingar -

För de var ju inget lika dem som jag lovat att aldrig göra - Men mitt
sårade sinne fann en annan väg till hämd.

En väg som var dold tills jag vaknade med den i ett ekorrhjul, där det
känns som om jag aldrig kommer loss. Du utnyttjar mig - Så utnyttjar
jag dig.

Vilket fantastiskt avtal om ett fulständigt helvete

- Vem bryr sig det sker ju ändå i det undermedvetna!

Ja!!! Ända tills nu.