Glitter på gardinerna
teaterseansen börjar och konfetti sprids med vinden
ut över oss
ut över åskådarna med gapande munnar
... livet har börjat?

Svart moln flyter över tids- och rumslinjen
skrämmande déja vue
skrattlockande sammanträffande
inte alltid så trevligt

Är det Gud som spelar med oss
ett för litet schakbräde
(med för mycket svart?)
eller för mycket vatten i ett för litet kar

dimma över min herrgård
och jag sitter vi det stora fönstret
som vätter ut över er
och skrattar åt mig själv
för min empati

det är jag som är Gud