tiden vindlar
i tysthet saknad
i sin återhållna längtan
rämnar kroppens fasta strävan
att förtiga rummet där själen jagar
villkorslösa skuggor dansar
på fenixmurar resta i eoners aska
törnbuskar växer
skalar sitt hölje genom huden
äter solstrålar

i ödesalar har jag skymtat liv
som aldrig flämtar
tänds av heta vindar lågor
förtärande brännande
där vill jag se läppar som glänser
av syrliga safter rodnande
kinder hetta
mot böjda nackar
svepande tungor tänjas
för svalka och lindring