varje morgon

samma fåfänga hopp

släpar runt på denna

klumpiga kropp

trött på allting

allt känns tråkigt och trist

jag var glad men

det var längesen sist

allting utmynnar

i enformighet

som jag skildrar med

min hänsynslöshet

inget lismande

publikfrieri

rakt på sak om

vardagsmonotoni

talar med en trevlig

grabb från nepal

han är alla söta

flickornas val

sedan är det samma

visa igen:

ensamheten

och fåfängligheten

som ett hånskratt

faller snön på vår stad

lockar knappast

till nån långpromenad

pisksnärtssnatter

i mobiltelefon

kärringtjatter

bara ännu ett hån

grå som gatorna

jag vandrade på

sällan har en tisdag

varit så grå

lyft mig ut ur

detta predikament

låt mig uppleva

att vindarna vänt

LARZ GUSTAFSSON   23/3 2010