varför blev aldrig vad som borde
jag vill mer än livet
jag vill mer än som ryms inom sfärers musik
jag vill mer än växande förtvinande dödlighet

jag vill tukta din strupe
sjunga hungrande splittrande gränslöst befriande

rumsteraom omfallosliknande berikande fröströ såningsgrundligt

tynande efemär dyningsdimma

sakrala hymner ekande acapellavibratoniska

mistlurstorndönshorn

jag vill klandra mig fast vid dig
spotta klisterränder tektoniska lavasmärtor lukrativa

när postulaten fallerar genom dina ögonbrynsviadukter
sporrar jag hingstspannets flyhändighet och läderremmars
gnistrande löddrighetsinbjudan skälver grundvalslika

tindrande stjärnskottsanemoner förbiflimrande
blodlösa snöflingor

spetstelegramerade frånskjutsscener postresistenta
inlemmade taktilfebrila hetsätningsimpulser övergivna

kausala inträdesförlopp förspillningsrutor avigsidor löpande

väck väckelse befläckelse

vakna min själ berikande fläkt jag är morgonväkt

”Please Sir I whant some more…”

- Skall du ha mer!

”Förgrymmade unge!”

Här finns inte tid för röst att höras
Här finns ej rum för uttryckande rörelse
Här finns ej livstidsbidan viljans gunst och fager dröm
Här finns ej mål, mening eller glädje kvar

Här finns ej liv, ej puls, ej rytm, ej melodi
Ingen dans

Blott taktfast stöveltramp i nakna ögon som längtar kärlek
Blott krossande av organ som söker näringsgrund
Blott hamrande, nitande, steglande, svetsande

noggrant övervägt i blind rädsla och sammanhållen skräck för närhet

”Slå mig!”

Jag förtjänar inte mindre än smärtan ur din kärlekslöshet
för vem är jag att tala om…. vem jag är?

Du vet allt så mycket bättre.