Natt bringar vånda i själen
av saknad som sliter itu –
så somliga leker med tiden,
och låtsas att fordom är nu

För några kan välja att springa,
och vissa att skutta och gå,
när andra de smyger bland buskar
på jakt efter skyggande rå,

men alla de vet nog på djupet,
där bakom sin hisnande mur
att ingen av oss är i stånd att
gå skild ifrån Moder natur

Dofter som greppar ens sinnen –
vägar av mossa och sten
Dagg i en gryende grönska –
och porlande bäckar i himlens alstralskänkta sken

Vi springer med förbundna ögon –
raskt, rakt och dränkt uti vansinne
mot jordens och havets och livets och tankens
oundvikliga undergång