Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rött kakel.

Tappar upp ett kar med mig själv.
Jag rinner över.
Rosa väldoftalde bubblor stiger över kanten.
Mot det kalla kakelgolvet trycks min kind.
Imman skriver meddelanden på min spegel.

Vackert och otäckt vilar vassa saker i min hand.
Det kalla har gjort min kropp tunn och skimrande lilablå.
Kaklet färgas rött.
Stegen utanför hörs allt oklarare.
En smekning över min panna följer mig mot ljuset.




Fri vers av JackieO
Läst 213 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-04-01 23:04



Bookmark and Share


  Björn Donobauer
Skaplig skräckstämning mellan raderna.
Interfolierad med livsångest och självspillans vemodiga möjlighet.
Det fina med dikter är att de kan vara så bra kanaler ut till livet.
Skriv mera..
2010-05-07

  BitterSweet
En fantastisk dikt om hur ont det gör att vara människa... då och då. Som tur är kommer ljusare dagar, skönare och lättare stunder... det är dessa stunder som bär genom livet....

Glöm heller inte att utan den mörka resonansen, inget lyckans sköra ljusskimmer genom hjärta och öga!!!
2010-05-07
  > Nästa text
< Föregående

JackieO
JackieO