vi älskar igen

trötta och tätt omslingrade

täcket blir en koja av kärlek

du är min enda närvaro i denna värld

dina försommarängsgröna ögon

dina läppar som ger mig vatten

våra andetag som en kärlekskamin

din hud som smeker mina händer

rytmen av din kropp som älskar mig

min rymdraket på väg mot moder jord

dina bröst så nära mitt hjärta

så fulländade så sköra så självklara

mina händer och läppar dit de kan nå under täcket

kärleksorden som vi viskar i vår koja

igen och igen och igen i varandra

bara en liten stund till

bara en liten stund till

tills vi inte står ut längre

dina händer säger: bort med täcket

mitt hjärta säger: bort med kojan

så är vi där

två nakna älskande människor

vi låter vår kärlek explodera i kvällsskymningen

stjärnor som glimmar över hela himlen

för alla de vi inte känner som böjer nacken bakåt och undrar

vad är det de firar där högt uppe i lägenheten?

låt den bli ett fyrverkeri över staden

en helt vanlig måndagskväll